Hur blir det med paragraf 14?

Förra gången Margareta Winberg gästade Västerås smet hon in bakvägen till möteslokalen Hemdal för att slippa konfronteras med demonstranterna i Arosparken.
Den här gången, när det är dags att presentera vårbudgeten, väljer hon att gå in genom huvudingången. Arbetsmarknadsministern promenerar lugnt genom Arosparken i den skinande vårsolen. Men i skuggan av solskenet lurar Arbetslösas Parti och Bertil Ekendahl.
- Hur blir det med paragraf 14? frågar han.
- Vaddå? undrar en överrumplad Margareta Winberg. Menar du EU?
- Nej, arbetslöshetsförsäkringen, svarar Bertil Ekendahl blixtsnabbt och gör ministern bekant med frågan.
Förra sommaren beslutade regeringen att införa en bortre gräns för a-kassan. Mindre känt var att beslutet också innebar att a-kassedagar skulle fortsätta att ticka när arbetslösa befinner sig i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I proposition 107 har nämnda åtgärdsfälla just paragrafnumret 14.
- Varför nämner man inte i faktabladet att enligt de beslut som är fattade idag så finns både den bortre parentesen och åtgärdsfällan kvar? frågar Bertil Ekendahl.
Margareta Winberg förklarar att den nya propositionen om arbetslöshetsförsäkringen som presenterades av LO och socialdemokraterna tidigare i vår kommer att beslutas den 30 april. I den propositionen finns en punkt som, om den beslutas, upphäver bland annat bortre parentesen och åtgärdsfällan.
- Hur ska vi veta att det blir så? undrar Bertil Ekendahl.
- Du kommer att bli nöjd, svarar arbetsmarknadsministern lugnt och vänder sig om för att gå in till presskonferensen.
- Jag är inte nöjd, jag är arbetslös. Då är man inte nöjd, ropar Bertil Ekendahl.
- Nej, det kan jag förstå, svarar Margareta Winberg i tröskeln.
Sedan startar presskonferensen. Såväl press, radio och tv från både regional- och riksnivå finns på plats liksom västmanländske riksdagsledamoten Sven-Erik Österberg, Skinnskattebergs kommunalråd Måna Mattsson och landstingsrådet Sune Israelsson.
- Det är första gången sedan 1990 som vi slipper nedskärningar och istället får ett tillskott, säger Sune Israelsson.
Till de mer kontroversiella förslagen hör en arbetsmarknadsåtgärd som utgår från ”Kalmarmodellen”. Under högst nio månader får den arbetslöse under maximalt 90 procent av tiden delta i åtgärden. Resterande tid ska ägnas åt att söka jobb. Det är också meningen att den arbetslöse ska kunna hoppa in och vikariera och då uppbära avtalsenlig lön. Möjligheter ska även ges till andra former av praktik eller utbildning för de öppet arbetslösa som har a-kassa eller kas. Regeringen vill ge större utrymme för olika lokala alternativ. Båda dessa förslag är tänkta att träda i kraft den 1 juli i år och pågå fram till 31 december 1998.
Arbetsmarknadsminister Margareta Winberg hävdar att vårbudgetens arbetsmarknadsförslag ska räcka till att sänka den öppna arbetslösheten till 4,5 procent.
Medan såväl videoband, kassettband som anteckningsblock fylls av Winbergcitat står två aktivister från Arbetslösas Parti utanför entrén. Ordföranden Bertil Ekendahl håller i ett plakat som pryds av en röd ros inuti en förbudsskylt.
- Det är lagen som gäller. Inte Margareta Winbergs ord, säger han luttrat, och fortsätter:
- Jag har inte sett vårbudgeten. Men Kalmarmodellen är en katastrof. Det är riktiga jobb som vi ska ha.
- Varför är ni så få här? undrar en av journalisterna.
- Vi är inte så få. Vi är 700 000, men de arbetslösa får inga pressmeddelanden om såna här möten, svarar Bertil Ekendahl.
Magnus Gustafson
Publicerad i Arbetaren, nr 17, 1997