Fyndmarknad på Nygård

På en köksbänk skvallrar ett öppnat kuvert från skattemyndighetens folkbokföringsavdelning om vem som fram till alldeles nyligen gått omkring på den parkett som Rolf Karlsson och Bernt Andersson bänder upp med kofot och travar i högar i hallen. Vid ett brevinkast sitter ett klistermärke med texten “Ingen kronofogde tack”. På en vägg i en hall hänger en tavla som föreställer en viktoriansk trädgård. Namnskyltarna är borta från de flesta dörrar. En frän doft av rengöringsmedel suddar ytterligare bort spåren från gamla hyresgäster och nu hittar de sista inventarierna nya ägare. Spisar, garderober, toalettstolar och vattenkranar bärs ut och lastas i bilar och släpkärror. Det är tungt att bära en spis nerför trapporna. Men frågan är om inte Rolf Karlssons och Bernt Anderssons demontering av 20 kvadratmeter parkettgolv tar priset. Solen skiner rakt in i vardagsrummet och svetten lackar deras ansikten. Emellanåt unnar de sig några klunkar från sina Åbro 2,8:or.

- Jag ska inreda övervåningen på kåken med det här. Jag betalar 500 kronor för all den här parketten. Ny skulle den kosta ungefär 6 000 kronor, säger Rolf Karlsson.

Nere på gården vid Kristinelundsvägen 8 står Bo Ingesson från Köpings Bostadsbolag och tar betalt och dirigerar trafiken. En kvinna säger att hon är på jakt efter en toalettstol.

- Här börjar det ta slut. Dom har plundrat mycket här, säger Bo Ingesson och pekar ut en trappuppgång som inte är lika välbesökt.

Kristinelundsvägen 8 och 10 samt Nibblesbackevägen 5, 9 och 13 ska rivas. I några fall kommer delar av husen att bli kvar. Bo Ingesson ger sin syn på rivningsbeslutet.

- Ja, vad ska man göra när det är så tomt? Folk flyttar ju från stan.

Efter semestern börjar arbetet med att riva husen.

Magnus Gustafson

Bbl/AT 2003