Bo Nilsson åter i rampljuset

När Östgöra Correspondenten förra året sökte upp Bo Nilsson på hans kontor i Motala och la ett förfalskat studiebetyg på hans bord tog karriären som kommunchef slut. Det sociala nätet bröts över en natt och han fick betala ett högt pris för en dumhet han gjorde för länge sedan. I maj i år trädde han åter in i offentligheten. Fast nu som Kolsvas kommundelschef.

Under en tid lär han ha varit på drift. Men nu står Hjalmar Branting åter på sin stensockel, prydligt omgärdad av några röda pelargoner, och blickar ut över biltrafiken, kondiset och gatuköket. Bakom bysten på den gamle socialdemokraten sitter några äldre män på en parksoffa och njuter av solen.

Bredvid ingången till kommunhuset har närpolisen sitt kontor. Dörren är låst och en skylt hänvisar till polisen i Köping. Om ärendet är brådskande rekommenderas att ringa 112.

Kommundelskontoret andas en epok långt före kontorslandskapens tid. Men i de små rummen bakom robusta dörrar finns faktiskt datorer. I den smala korridoren i hjärtat av kontoret hänger ett antal Kolsvamotiv av den lokale konstnären Knut Hallström. Nye kommundelschefen Bo Nilsson uppskattar teckningarna.

- Det finns en gammal bruksanda i de här bilderna. Och jag känner igen mig i dem eftersom jag samlat på liknande teckningar från uppväxtkvarteren i Norrköping. Jag tror att bruket sätter spår i ortens hela existens. På den gamla tiden kanske inte arbetarna hade det så bra. Men bruket var ändå viktigt för samhällets utveckling, säger han och drar paralleller mellan Motala Verkstad och Kolsva Jernverk.

Vi sätter oss i varsin plaststol mitt i den starka solen på baksidan med utsikt mot Brukskyrkan, och jag frågar Bo, apropå bysten på andra sidan huset, vad han tycker om Hjalmar Branting.

- Han har ju haft en fruktansvärt stor betydelse för det svenska samhället. Det var ju en period när folket fick tillträde till den politiska scenen. Men i praktiken levde nog resterna av ett gammalt ståndssamhälle kvar. Man kan väl säga att Branting satte socialismen på kartan i Sverige, säger han och tänder en cigarett av märket Right.

Bo Nilsson tycker att det fanns större utrymme för personligheter förr i tiden. Han tror att det är det nya hårda mediesamhället där allt och alla blir genomlysta som gör att människor blir mer försiktiga. Nyligen visade det sig att en polischef i Skåne som utpekats som sexköpare i kvällspressen var oskyldig.

- Mediernas uppgift är att granska. Men objektiviteten kan man ifrågasätta, säger Bo Nilsson.

I januari förra året gick Östgöta Correspondenten upp till Bo Nilssons kontor och la fram ett papper med texten ”bevis på ekonomexamen”, utfärdat vid Lunds universitet 1974, på hans bord och frågade hur det stod till med sanningshalten. Efter en stund erkände kommunchefen att det inte var han som hade avlagt ekonomexamen, utan hans fru. Bo Nilsson fick avgå omedelbart och blev polisanmäld misstänkt för urkundsförfalskning.

Det ligger naturligtvis nära tillhands att Bo Nilsson tänker på sina egna erfarenheter när han talar om polischefen. Under några dagar förra året var han ett hett villebråd och tidningarna gjorde en grej av att ytterligare en kommunskandal inträffat i Motala.

- Det var inte trevligt att slå upp tidningen och se sig själv. Det blev en omställning som man inte kan föreställa sig. Det sociala nätet bröts över en natt. Men jag har fortfarande kvar kontakten med en del gamla arbetskamrater, säger Bo Nilsson.

Karriären i Motala, som gått spikrakt uppåt från fritidschef till kommunchef, fick ett tvärt slut. Men Bo Nilsson ser det inte på det sättet.

- Jag tänker inte på det sättet, säger han.

- Kan du minnas hur du tänkte när du förfalskade det där betyget? frågar.

- Nej, och jag vill inte minnas heller. Jag vill lämna det där bakom mig, svarar han.

Tills vidare veckopendlar Bo Nilsson mellan arbetet i Kolsva och familjen i Borensberg. Han har fyra barn, hund och katt och hustru som är gymnasielärare. Frun har sökt efter lärarjobb i trakterna men inte funnit något hittills. Helt klart är att yngsta dottern, som fortfarande bor hemma, inte kommer att flytta med till Kolsva.

- Vår familj har varit tillsammans i 25 år och det är en stor sak för oss att jag pendlar, säger han.

Bo Nilsson är uppvuxen i Norrköping hos mormor, som var hemmafru, och morfar, som var kommunalarbetare. Han bodde i de fattiga kvarteren av staden, och för ett tiotal år sedan återvände han till platsen.

- Det fanns inte ett hus kvar från den tiden. Tyvärr fanns det ju en tendens på 1960-talet att riva allt gammalt. Det känns lite nostalgiskt. Dom har rivit min egen barndom, säger han.

Senare på kvällen ska först Kolsva förlora mot Hallstahammar i fyran och därefter Djurgården tappa en ledning mot Partizan Belgrad och åka ur Champions League-kvalet. Bo Nilsson kommer att följa båda matcherna.

Fotbollen är viktig för den nye kommundelschefen. På 1970-talet spelade han tillsammans med bland andra Ove Kindvall och Björn Nordqvist i IFK Norrköping som då låg i toppen av allsvenskan. När han flyttade till Skåne 1973 blev det spel i Landskrona Bois, som faktiskt slog hans gamla lag Norrköping och tog hem Svenska Cupen följande år.

- Min fru, som är helt ointresserad av fotboll, har smält ned guldmedaljen och gjort smycken av den. Det är bra att den kommer till användning, säger Bo Nilsson som trots en lång fotbollskarriär inte brytt sig om att samla på pokaler och medaljer.

Efter spelarkarriären blev han tränare, först för seniorlag i Skåne, och senare, efter flytten tillbaka till Östergötland, för en av sönernas lag. Han är fortfarande styrelseledamot i Borensbergs IF.

- Jag har varit föreningsaktiv i hela mitt liv. Föreningslivets betydelse är underskattad. Där har du det sociala kittet och den sociala uppfostran för ungdomarna. Kolsva IF sysselsätter mängder med barn och föreningens betydelse är enorm, säger Bo Nilsson som gärna skulle hjälpa till i föreningen i framtiden. Men just nu är det svårt eftersom han är borta på helgerna.

- Vad blir din arbetsuppgift här i Kolsva? frågar jag.

- Att utveckla samarbetsformen mellan olika verksamheter som vi redan har i vår egen förvaltning, säger han och syftar på förskolan, skolan, kultur- och fritidsförvaltningen samt äldreomsorgen.

Uppdraget är inte att enbart förvalta den nuvarande organisationen.

- Jag ser det som min uppgift att trygga en vidare utveckling. Både politiker och tjänstemän måste vara nyfikna på omvärlden för att hitta nya former för våra verksamheter.

Magnus Gustafson

Publicerad i Bbl/AT 14/8-2003