Din identitet är ditt språk

”Jag ska inte bli någon diktator”.

Så lär Aleksandr Lukasjenko ha sagt på sin första presskonferens som president i juli 1994. Några veckor senare knöts Vitrysslands enda nationella tv-kanal direkt till presidentämbetet. Den 23 december fanns vita fält på alla statliga tidningar sedan en artikel om korruption inom regeringen censurerats. Strax därefter avskedades de statliga tidningarnas chefredaktörer och i mars 1995 övertog presidenten kontrollen över parlamentets eget organ Folktidningen.

Lukasjenko utökade det ekonomiska samarbetet med Ryssland. En tull- och valutaunion bildades. En viktig förklaring till att Vitryssland klarat sig ekonomiskt under Lukasjenkos ledning är att landet kunnat köpa billig gas från Ryssland.

För den 23-åriga poeten och språkläraren Valzhyna Mort är Lukasjenkos språkreform, där ryskan jämställdes med vitryskan som officiellt språk, mest betydelsefull.

- Lukasjenko talar själv dålig vitryska. Det var därför han genomförde reformen. I praktiken har den lett till att Vitryssland bara har ett officiellt språk, nämligen ryska, säger den unga poeten som jag träffar på Bokmässan i Göteborg i slutet av september.

Valzhyna Mort beskriver hur det egna vitryska språket fått en låg status och alltmer kommit att förknippas med outbildade landsbygdsbor.

- Människor vill inte tala vitryska. De har blivit hjärntvättade. De tror att de är ryssar. Det här beteendet betyder att de tycker illa om sig själva och sina förfäder.

För Valzhyna Mort och andra unga poeter och skribenter är det självklart att välja att uttrycka sig på vitryska.

- Din identitet är ditt språk. Det är utgångspunkten för all kultur. Om jag inte skrev på vitryska skulle jag inte känna mig hel som människa, säger hon.

Under Sovjettiden präglades dikterna och sångerna av en mängd stereotyper, inte sällan romantiska beskrivningar av kolchoser, kor som mjölkas och kärlek mellan bönder.

- Det vitryska språket har aldrig använts för experiment. Vad än vi unga poeter skriver så är det nyskapande, säger Valzhyna Mort.

Hennes dikter är inte politiska i den meningen att de beskriver missförhållanden i den vitryska diktaturen. Istället handlar dikterna om personliga upplevelser – förälskelser, depressioner och om att vara ung.

- Att skriva på vitryska är automatiskt ett ställningstagande, säger Valzhyna Mort.

Under hösten ger den unga poeten ut sin debutbok – ”Jag är lika tunn som dina ögonfransar”. Fyra av dikterna i boken finns översatta till svenska av litteraturvetaren Kajsa Öberg Lindsten. En av dessa dikter handlar om män.

”Männen anländer, som siffrorna i en kalender

Och återkommer sen, en gång i månaden.

Männen, som har skådat ända ner i botten

på buteljer djupare än brunnar

Jordens gudar, himlens kungar

/…/

Och de klär av mig, som de skulle ha klätt av sig själva

Och griper om mig, som en saxofon…”

Mina egna associationer går till prostitution, men Valzhyna själv beskriver dikten snarare som en hyllning till männen.

- Dikten innehåller ingen feministisk kritik mot männen. Jag vet att många kvinnor i Sverige är feminister. Men själv har jag en antifeministisk syn på livet. Jag beundrar männen för deras självsäkerhet och deras oberoende. Jag skulle vilja resa och upptäcka saker tillsammans med en man. Jag vill såklart inte vara en docka för mannen. Jag vill vara älskad av en man. För mig är inte oberoende detsamma som att leva ensam. Jag är oberoende med en man.

Magnus Gustafson

Publicerad i Kombi, nr 2, 2004