Tanter som ruvar på tidlösa sånger

Tant Struls sånger utgör en inspirationsreserv för nya generationer. Det tycker i alla fall Magnus Gustafson, som hörde gruppen första gången som nioåring och som återupptäckt Tant Strul som vuxen. Den 29 april 2005 återförenades punkkvintetten, tjugo år efter splittringen, för en spelning på Mondo i Stockholm.

Till det fåtal artister och grupper som varit viktiga under lång tid i mitt liv ska definitivt Tant Strul räknas. Jag var nio år när min storebror gav mig en kassettinspelning med albumet Amason och ett urval av låtarna från första plattan. Sedan dess har jag i perioder lyssnat på Tant Strul och sedermera även duon Kajsa och Malena samt Kajsa Grytts soloplattor. I pojkrummet i villan i Köping på 1980-talet vet jag att jag tyckte särskilt mycket om låtarna Kanske där inatt och Vågar du va ensam. Texterna uppfattade jag inte helt och fullt, och förstod inte heller, och det är egentligen svårt att säga hur mycket jag kunde ta till mig av Tant Struls musik. Punkrörelsen var overklig inne i det oskyldiga pojkrummet. Men visst kunde jag känna att det fanns en stark passion och längtan i låtarna, och antagligen tänkte jag på olika tjejer som var söta i min klass när jag hörde Kajsa Grytt sjunga ”honung droppar från din mun, då vill jag gärna kyssa dig, och slicka i mig allt jag kan”.

Under tonåren fick duon Kajsa och Malena finna sig i att stå i skuggan för Thomas Di Leva och Ulf Lundell. Men jag måste ändå ha kommit ihåg mina gamla gunstlingar för jag vet att jag höll ett föredrag om Tant Strul och spelade några låtar från samlingen på en musiklektion i gymnasiet. Och jag minns att det var lite magiskt när Kajsa Grytt uppträdde, ensam med gitarr, iklädd en röd klänning på Smedjan i Köping 1993. På vägen till Lunkans pub efter konserten minns jag att Kajsa stannade och iakttog en gatlyktas sken. Senare har jag kopplat ihop händelsen med flera av hennes låttexter som just beskriver olika ljussken.

Min bror skickade en kassett med Kajsa Grytts andra soloplatta Revolution till Nordiska folkhögskolan i Kungälv där jag studerade journalistik 1994-1995. Sedan vet jag att vi såg Kajsa och Malena i augusti 1996 på en visfestival i centrala Örebro. Vi hörde nya låtar men duons planer måste ha runnit ut i sanden för någon ny skiva blev det inte. Under studieåren i Lund i slutet av 1990-talet fick jag tag på Amasonplattan på cd på en skivmarknad inne på AF-borgen. Det blev början på en nyupptäckt av barndomsfavoriterna. Plötsligt förstod jag vad låtarna handlade om. Särskilt låten Som änglarna väckte mitt intresse. De bleka änglarna som står utanför allt och tror att de sett igenom och förstått allt har egentligen inte sett någonting alls. De är ”goda men kalla, kalla som is”, som Kajsa Grytt sjunger i högt tempo. En annan favoritsång blev singeln Romeo och diskerskan vars budskap jag kopplade ihop med Som änglarna. Nämnda kärlekshistoria avslutas nämligen med följande formulering: ”Det vita det är ingenting, utan det som är svart. Det svarta var så vackert, men bara just inatt.”

Jag var i 25-årsåldern när jag återupptäckte Tant Strul och fann ett annat djup i låtarna. Faktum är att jag tycker att den återupptäckten pågår fortfarande. När jag går av tåget i Västerås på väg till kontoret händer det att jag nynnar på sången Längtan. Det händer också att jag uppdaterar soundet i just den låten och lägger in rytmiska gitarr-riff helt utan ackompanjemang från omvärlden. När jag cyklar hem från stationen i Köping på kvällen kan exempelvis låten Hjärtan slå dyka upp i huvudet, oftast i originalversion, men ibland står jag själv på scenen. När jag närmar mig lägenheten på Kolsvagatan skymtar ibland låten Dom slår ihjäl varann förbi på min inre display. Nyligen fick jag reda på att även de här sångerna finns på cd-inspelningar, och jag ska beställa dem snarast.

Våren 2003 såg jag Kajsa Grytt uppträda på Debasers uteservering i samband med att hennes tredje soloplatta, Är vi på väg hem?, kommit ut. Två år senare reste min bror och jag till Stockholm för att se Tant Strul återförenas för en kväll på Mondo. 450 personer fanns på plats. Medelåldern dominerade, men precis som jag hade misstänkt fanns även en hel del yngre i publiken, framförallt tjejer.

Det händer att jag sammankopplar Tant Strul med poeten Sonja Åkesson. De utgör alternativa kvinnliga röster under olika faser av folkhemsepoken. Sonja Åkesson skildrade med lågmäld förtvivlan den grå vardagen under folkhemmets glansdagar. Tant Strul utgör i sin tur ett uppror mot samma prydliga och tillrättalagda folkhem.

Tant Struls punkiga pop, som inte minst karaktäriserades av Kajsa Grytts gälla och känslosamma röst, blev med tiden allt mer sofistikerad och stillsam. Den klassiskt skolade cellisten Sebastian Öbergs inträde i gruppen 1983 bidrog till den musikaliska utvecklingen. Texterna beskriver ofta på ett naket sätt åtrå, sex och kärlek. I den utmärkta tv-serien Spung, som sändes i SVT 2002-2004, repade rollfiguren Petra och hennes feministkompisar i bandet F.I.T.T.A.N (reclaim the name) in Tant Strul-låten Slicka mig ren. För ett ögonblick trodde jag att jag kände igen Petra bland publiken på Mondo, men det var inte hon utan en annan revolterande ung blondin.

Tant Strul utgör en inspirationsreserv för nya generationer. Mitt bland föråldrade elgitarrer och trummor ruvar tidlösa sånger.

Magnus Gustafson

Intervju med Kajsa Grytt, våren 2005

Varför återförenades ni?

-För att vi plötsligt fick lust. Vi gjorde en akustisk spelning på Malenas kalas. – Då kändes det att det var roligt att spela låtarna. Dom hade fått liv igen. Jag vet inte om det beror på den här tiden vi lever i, eller om det beror på oss. Strax efter den spelningen blev vi tillfrågade att spela på en punkgala i Göteborg. Sedan gjorde vi först en inofficiell och sedan en officiell spelning i Stockholm.

Hur känns det att spela Tant Strul-låtarna?

- Det var jättetråkigt för tio år sen. Nu känns låtarna vitala och roliga. Låtarna är formulerade på ett naivt sätt och jag skulle inte formulera mig så i dag. Men nu har det gått så lång tid att vi kan leka med låtarna lite. Samtidigt känner jag mig närmare dom än någonsin.

Har ni planer på att göra fler framträdanden?

- Nej. Men man vet inte vad som händer i framtiden.

Vad säger du om publiksammansättningen på Mondo?

- Det kändes som det var ungefär hälften gamla fans, och hälften nya. Det kändes absolut inte som någon gubbig publik.

Vad gör medlemmarna idag?

- Jag spelar musik, Malena och Nike gör en barnmusikföreställning, Liten är 3 D-lärare, regissör och musiker och Sebastian Öberg spelar med Fläskkvartetten.

Kan du säga något om hur branschen har förändrats sedan Tant Strul-tiden?

- Branschen har förändrats mycket. På den tiden var det uppdelat mellan proggiga och kommersiella bolag. Dom proggiga bolagen hade inga managers och dom planerade inte skivsläppen. Nuförtiden jobbar småbolagen ungefär på samma sätt som storbolagen. Tant Strul tillhörde en undergroundkultur och vi turnerade mycket. Det var mycket fanzines och stödspelningar av olika slag. Nu har väl en hel del av undergroundkulturen flyttat till nätet.

Håller du på med någon egen soloplatta?

- Det finns låtar, men jag väntar på ett skivkontrakt. Jag hoppades att skivan skulle kunna komma ut i höst, men nu är det nog mer troligt att skivan kommer ut efter jul.

Magnus Gustafson

Fakta Tant Strul

1980-85

Medlemmar:

Kajsa Grytt – sång, gitarr

Malena Jönsson – klaviatur

Liten Falkeholm – bas

Nike Markelius – trummor (fr om 1981)

Sebastian Öberg – cello (fr o m 1983)

Kersti Stiege – sång ( t o m 1981)

Mikael Westerlund – trummor (t o m 1981)

Diskografi:

Album:

Tant Strul (1982)

Amason (1983)

Jag önskar dig (1984)

Tant Strul 1982-85 (1988)

Tant Strul 1980-85 (1993)

Singlar:

Pappas tant/Tomheten (1980)

Alice underbar/Hjärtan slå (1981)

Jagad/Dunkar varmt (1982)

Romeo och diskerskan/Den knivskurne (1983)

Svarta diamant/Som den söndan (1984)

Kom hit in/Hjortjägaren (1985)

Publicerad i Kombi, 2005