Komiker med befriande självdistans

Själva det faktum att han framträder på en scen är ett bevis på att motstånd faktiskt kan löna sig. Arbetsmarknadsinstitutet, AMI, såg inte några möjligheter för en cp-skadad i scen- och teatervärlden, men med stöd från Eva Bergman, konstnärlig ledare på Backa Teater, fick han en anställning på teatern mellan 1994 och 1998.

- På AMI frågade dom vad jag inte klarade av. Då svarade jag att jag inte kunde bli fönsterputsare eftersom jag har höjdskräck. Och jag kunde inte bli kirurg eftersom jag är rädd för blod. Och jag kunde inte bli frisör eftersom jag är heterosexuell, berättar Jesper Odelberg med ett lurigt leende.

Det har gått nio år sedan genombrottet i SVT:s “Släng dig i brunnen” och det märks att Jesper Odelberg är en rutinerad artist och komiker. Han vet hur han ska röra sig på scenen och hur han ska växla tempo och göra pauser för att fånga publikens intresse. En av de roligaste berättelserna handlar om när Jesper Odelberg får lust att gå ut på krogen och träffa kompisar. Han kontaktar Färdtjänst och anmäler en så kallad planerad spontanitet, som innebär att han kan göra en resa först dagen därpå. Just som han beställt en sådan planerad spontanitet inser han att han inte kan vänta så länge utan beordrar den personliga assistenten att gå och köpa ut från Systembolaget.

- Jag blev så full den där kvällen att när jag satt framför spegeln i hallen så såg det ut som en Picasso.

När Färdtjänst dagen därpå ringer på dörren och erbjuder skjuts till krogen i enlighet med den planerade spontaniteten är han måttligt intresserad.

Jesper Odelberg har en befriande självdistans och driver ofta med de fördomar som finns om funktionshindrade personer. När han i samband med valet 1998 gästade LO i Vadstena inledde han framträdandet med att bara utstöta ett enda långt entonigt ljud varpå ombuden började sjunga med. Efter ett annat framträdande träffade han en representant från handikapprådet, som mitt under samtalet vände sig till personliga assistenten och frågade: “Vad sa han?” En arrangör i Orsa frågade samma personliga assistent om det gick att tala med artisten. “Nej, jag kör playback” svarade Jesper Odelberg.

Strax därpå berättar han att rullstolsburna har svårt att nå upp till de nya bankomaterna, och börjar genast spekulera kring orsaken. “Jag tror att Socialstyrelsen tänkte att det är viktigt att bidragstagarna anstränger sig”.

Det blir lite allvarligare när Jesper Odelberg tar upp två frågor där han engagerat sig i debatten. För det första konduktiv pedagogik, som kommer från Ungern och innebär att friska hjärnceller tränas att göra det som de sjuka inte kan. Jesper Odelberg berättar att han själv lärt sig att röra på ena handen med hjälp av denna metod. Ändå finns det vissa landsting som anser att konduktiv pedagogik är suspekt och vägrar ge remisser till sådan behandling.

- Kan det bero på att den kommer från Ungern och inte från USA? Jag tror det, säger Jesper Odelberg.

En annan fråga som han engagerat sig i handlar om funktionshindrade och deras sexliv. För några år sedan skrev SSU en motion där de menade att alla har rätt till sex. De ville öppna statliga bordeller för funktionshindrade män och ge personliga assistenter i uppdrag att hjälpa till med onani. Jesper Odelberg är kritisk till att kvinnor med funktionshinder inte nämndes med ett enda ord. Dessutom anser han att formuleringen “alla har rätt till sex” är felaktig.

- Funktionshindrade har inte rätt till sex. Ingen har rätt till sex. Däremot har vi alla rätt till vår sexualitet.

När Jesper Odelberg berättar om en cp-skadad man som är rasist och kör på invandrare med sin rullstol i Nordstan i Göteborg och om en svart kille i Trollhättan som hatar svartskallar blir det både komiskt och allvarligt på samma gång. För mitt under den målande beskrivningen av dessa två personer stannar Jesper Odelberg upp och säger något som tycks sammanfatta hans budskap i en enda mening:

- Den dagen vi funktionshindrade har rätt att vara puckon, då kan jag gå i pension!

Magnus Gustafson,

Västmannakontakt, nr 6, 2006