Turkiska kameler i byn på Karl XI:s tid

Turkiska kameler, halvtama älgar och en helt tam björn. Sådant höll sig Karl XI och hans hov med på Kungsgården i Kungsör. I hembygdstidskriften Särimner, som jag lånat av redaktör Knut Barr, har jag läst ett antal häpnadsväckande historiska djuranekdoter.

I Karl XI:s almanacka omnämns totalt 120 besök till Kungsgården i Kungsör från 1672 till hans död 1697. Ofta gjorde kungen korta visiter på bara några dagar och främst under vinterhalvåret när det var möjligt att färdas med häst och släde över Mälaren.

Det sägs att naturen kring Kungsör hade en stor plats i kungens hjärta och att han otåligt längtade hit under tider av krigarliv och tråkigt regeringsarbete. Karl XI var precis som nuvarande kungen dyslektiker och uppfattades som lite bortkommen i offentliga sammanhang. Det var istället krigiska övningar och jakt som låg för honom.

Väl känt är att sonen Karl XII sköt sin första björn i närheten av Kungsör. Mindre känt är att hovet hade en tam björn som kelgris och sällskapsdjur på Kungsgården. Halvtama älgar tränades att bära ryttare och någonstans på Kungsudden fanns en älggård.

Hovmålare David Klöcker Ehrenstrahl, som var tyskfödd, hade aldrig sett några älgar och fick på kungens order öva på att avbilda djuren på Kungsgården. I ett brev till en vän beklagar sig Ehrenstrahl över detta uppdrag genom en tysk ordlek som anspelar på dubbelbetydelsen av ordet ”elend”, som på gammaltyska både kunde betyda ”älg” och ”elände”:

”Jag ska måla en stående eländesko bredvid en liggande eländestjur samt ytterligare tre eländen som står och ligger omkring dem. Jag hoppas att allt elände snart ska vara över…”

Ehrenstrahl lär även ha fått i uppdrag att måla turkiska kameler som kungen fick i gåva av vännen Nils Bielke. I februari 1689 lät Karl XI föra kamelerna från hovstallet i Stockholm till Kungsör. En av kamelerna sägs ha dött på vägen.

Den 27 juli 1696 skriver Karl XI i sin dagbok att en stalldräng har träffat på en vit ekorre i Kungs Barkarö. ”Ekorren är krit-vit och haver röda ögon” skriver han. Djuret avbildades av tre konstnärer och förvarades i sprit. Den vita ekorren kom sedan till de linneanska samlingarna och stoppades upp. Uppenbarligen fanns även lodjur i en inhägnad någonstans vid Kungsgården. I ett kungligt brev från år 1700, efter Karl XI:s död när Kungsgården endast användes sporadiskt, sägs att de lodjur som finns på gården ska skötas om även fortsättningsvis.

Under 1690-talet hade Karl XI planer på att förvandla Kungsgården till ett kungligt maktcentrum och sommarresidens, eller kanske snarare vinterresidens, i stil med den lilla staden Potsdam några mil utanför Berlin i Brandenburg.

De storslagna planerna gick i stöpet när kungen dog i magcancer bara 41 år gammal och Kungsgården kom sedan att förfalla för att 1822 brinna ned.

Magnus Gustafson

Publicerad i Bbl/AT 11/7-03