Liten lieman besökte akuten

En liten lieman som fått ont i magen under Halloweendiscot.

En ung kvinna som känt liknande smärtor dagen efter ett missfall.

Det är två av patienterna som dyker upp på akutmottagningen i Västerås den här fredagskvällen.

Olivers svarta särk och lie ligger i bagageluckan på mammas bil. Själv ligger han på en brits i ett av mottagningsrummen och undersöks av sjuksköterskan Maria Lindkvist.

- Om jag trycker dig på magen, gör det ont då? frågar hon.

- Nej.

- Om jag sticker i fingret, gör det ont då?

- Ja.

Oliver och hans mamma och syskon spelar Fia med knuff medan Maria Lindkvist informerar en läkare om ett misstänkt blindtarmsfall.

I väntrummet sitter även en ung kvinna i sällskap av en manlig bekant och bläddrar i en mattidning. I går fick hon missfall och behandlades på kvinnokliniken. För ett par timmar sedan började hon plötsligt skaka och få ont i magen när hon skulle äta.

- Alla tyckte att jag skulle åka in till akuten. Jag ringde till hälso- och sjukvårdsupplysningen men där sa en röst att det var överbelastat så då ringde jag efter sjuktransport. När jag kom hit fick jag vänta i 20-30 minuter innan jag träffade en sjuksköterska och sen ytterligare 20-25 minuter innan jag träffade en underläkare, säger kvinnan som bedövats med värktabletter i väntan på provsvar.

- Jag hade egentligen tänkt basta och festa hos några vänner ikväll, fortsätter hon.

Mannen vid hennes sida inflikar:

- Jag har en grogg och en chili con carne som står och väntar på mig där hemma.

Lasse Holms schlagertävling flimrar på väntrummets teve. Volymen är så låg att musiken överröstas av surret från läsk- och godisautomaten ute vid entrén. En vuxen son kramar om sin mamma och lämnar akuten. En barnfamilj tycks vänta på att en äldre släkting ska undersökas. Annars är det öde och tyst i väntrummet.

Oliver har återigen fått komma in till ett av mottagningsteamets undersökningsrum. Mamman förklarar att Oliver fick ont i magen i onsdags och att han hade feber och kräktes fram till midnatt. Efter ett besök hos familjeläkaren på fredagsförmiddagen mådde Oliver bättre och beslöt sig för att gå på skoldiscot, om än i dödens skepnad.

Sjuksköterskan förbereder sig för att ta blodprov på pojken. Oliver är på sin vakt för nålen och känner sig plötsligt riktigt frisk.

- Nu känner jag mig som vanligt. Men förut hade jag ont här, säger han och drar med fingret över magen.

Klockan halv tio kommer den unga kvinnan ut från läkaren. Hon ser glad ut. Efter fyra timmar på akuten har hon fått ett positivt besked.

- Jag hade lite för många vita blodkroppar. Men det är ingen fara. Jag ska bara ta det lugnt.

Oliver är kvar på akuten till tio över tio. Eftersom han vägrat att låta sjuksköterskan sticka in blodprovsnålen i armvecket har läkaren gjort en bedömning utan något blodprov.

- Läkaren trodde inte att det var blindtarmen. Oliver har ju hållit igång och dansat ikväll, säger mamman på vägen ut från akuten.

Magnus Gustafson

Västmannakontakt, nr 8, 2004