När ingermanlänningarna spreds över världen

Han är född i ett område som inte längre står utmärkt på någon karta, och tillhör en folkgrupp som nu finns utspridd över världen. Den ingermanländska kulturen som funnits i många hundra år har suddats ut nästan helt och hållet på några få decennier.

Kolbäcksbon Nikolai Tiurinen vet inte mycket om den plats där han föddes och levde sitt första år.

- Mamma och pappa har inte berättat så mycket för mig. Troligen tyckte de att det var smärtsamma minnen, säger han.

Tiotusentals avrättades eller tvångsdeporterades till Sibirien och Centralasien på 1930-talet. Evakueringen till Finland under den tyska ockupationen i början på 1940-talet avfolkade området öster om Estland och kring Finska viken ytterligare. Sedan 1996 har dessutom över 20 000 ingermanlänningar fått uppehållstillstånd i Finland efter en ändring i utlänningslagen.

Nikolai har fått höra att tyska soldater var på väg att kasta ut hans familj från hemmet när en officer upptäckte att hans mamma var höggravid och kommenderade ut soldaterna ur huset för att hon skulle få föda i fred. Följande natt, den 26 december 1941, föddes Nikolai Tiurinen.

I samband med evakueringen året därpå splittrades familjen Tiurinen till en början efter att pappan tvingats återvända hem för att hämta något som han glömt.

- Han missade tåget och fick gå längs spåret i 50 kilometer. Det var utegångsförbud och han fick huka sig flera gånger eftersom tyskarna sköt efter honom.

Till slut återförenades familjen i Estland. Därifrån skeppades de över till ett uppsamlingsläger i Hangö i Finland.

- När pappa skulle gå in i en bastu för att avlusas tog han farväl av oss. Han trodde att han skulle gasas ihjäl, på något sätt visste han att det fanns gaskamrar. Han kramade oss och sa adjö, enligt mina äldre syskon. Men då sa de finska soldaterna att ”det är ingen fara, vi är i Finland nu”.

Familjen Tiurinen fick bo hos en storbonde i Ojakkala några mil utanför Helsingfors. Pappan, som var snickare och hade byggt huset i Ingermanland själv, fick jobb i skogen och på olika byggen.

- Jag minns att vi hade inga gardiner så vi täckte för med filtar under natten när ryssarna var på väg att bomba Helsingfors. Men sen blev det så kallt så vi plockade ner filtarna och hade som täcke i alla fall. Men då behövde vi ju inte ha något ljus tänt heller. Då måste jag ha varit två år gammal.

Enligt fredsavtalet med Sovjetunionen som undertecknades den 19 september 1944 skulle alla sovjetmedborgare, inklusive ingermanlänningarna, återföras till Sovjetunionen. Vintern 1944-45 återvände 56 500 ingermanlänningar, men få av dessa återsåg sina gamla hem. Nikolais farbror greps i Ojakkala av den finska säkerhetspolisen Valpo och skickades i likhet med många andra till arbetsläger i Sibirien.

- Det enda minnet jag har är att vi stod på stationen och grät. Och sen vinkade vi.

Nikolai vet inte varför hans familj i flera år klarade sig undan säkerhetspolisen. Nikolais pappa hade till skillnad från sin bror inte deltagit i strider mot ryssarna. Kanske kan det ha varit en fördel, funderar han.

- Vi var rädda att vi skulle bli skickade tillbaka. Vi pratade finska med en annan dialekt och min mamma sa till mig att jag skulle säga att jag var från Karelen om någon frågade.

4000-5000 ingermanlänningar lyckades undkomma säkerhetspolisen och kunde stanna i Finland för gott. Men så lyckligt lottad var inte familjen Tiurinen. 1952 fick de besök av polisen.

- Min pappa hade nyss kommit hem från jobbet när han fick se två poliser genom fönstret. De var civilklädda men han kände igen dem. Pappa gömde sig och bad mamma säga att han inte var hemma. Arbetskläderna låg kvar på stolen och han hade nyligen rökt i köket. När poliserna kom in frågade de om pappa var hemma. Mamma svarade att han var ute i byn och söp. Då nöjde sig poliserna med det svaret.

Nikolais pappa flydde till Tornedalen och gick över Torneälven till svenska sidan. Strax följde resten av familjen efter. Mamman sålde kor och kalvar och köpte tågbiljetter till Torneå för pengarna.

- När vi hade gått av tåget fortsatte vi en liten bit med bil. På natten gick vi över Torneälven. Vi var i ett läger i Haparanda i ett par-tre veckor. Sedan blev vi skickade till Grythyttan där min pappa fick jobb som skogsarbetare.

Det dröjde länge innan Nikolai började gräva i sin ingermanländska bakgrund.

- Jag visste vem jag var redan som sexåring. Men här har jag hela tiden blivit betraktad som finne, och jag har umgåtts mest med finnar. Folk har tagit för givet att jag är finne, och det dröjde till jag var i 40-årsåldern innan jag började berätta för folk att jag var från Ingermanland, säger Nikolai och nämner att exempelvis arbetskamrater kunde ha svårt att förstå när han beskrev sin historia.

- De kunde fråga om jag skulle ”hem till Finland” på semestern fast jag flera gånger försökt förklara att jag kom från Ingermanland, säger han.

I början av 1980-talet blev han medlem i Ingermanländska föreningen i Västerås och 1996 återvände han till Kikkeri, byn som han föddes i 55 år tidigare.

- Det var en egendomlig känsla när jag kom till byn där jag är född. Jag kände väl att jag hade kommit hem. Jag sa åt de andra i sällskapet att vänta ett tag. Sen gick jag runt på gatorna och tittade och funderade över hur mina föräldrar och far- och morföräldrar hade haft det. Jag kände att jag ville återvända dit. Och det har jag gjort, två gånger.

Magnus Gustafson

Publicerad i VLT, 1/2-2007

Fakta Ingermanland

Den ingermanländska kulturen har sitt ursprung i ett antal olika finsk-ugriska folkslag, varav voterna anses ha varit urinvånare. De bodde mellan esternas och vepsernas bosättningsområden, söder om Neva och Finska viken ända fram till 900-talet. Ingermanland är det svenska namnet på ett landområde söder om Finska viken på bägge sidor om floden Neva. I praktiken uppstod Ingermanland som landområde i samband med freden i Stolbova 1617 då Sverige började kolonisera området och finnarna flyttade dit. Den lutherska tron och undervisningen på det finska skriftspråket bidrog till att den finskspråkiga befolkningen konsoliderades. Dialekterna trängdes undan och standardfinskan blev det allmänna kommunikationsmedlet i Ingermanland. På 1930-talet började Sovjetmakten misstänka att ingermanlänningarna var allierade med Finland. Cirka 50 000 ingermanlänningar tvångsdeporterades till Sibirien och Centralasien. 1941-43 evakuerades 63 000 ingermanlänningar till Finland. 1944-45 återvände 56 500 ingermanlänningar. Få av dessa återsåg dock sina gamla hem, en del skickades istället till arbetsläger i Sibirien. Efter en ändring i finsk utlänningslag 1996 har 20 000 ingermanlänningar flyttat till Finland. För några år sedan rapporterade finska medier om nyupptäckta massgravar i Ingermanland med över 40 000 döda, varav 15 000 finnar och ingermanlänningar.

Fakta Ingermanlänningar i Sverige

Cirka 4500 ingermanländska flyktingar kom till Sverige under och efter andra världskriget. Ingermanlänningar har ofta kommit att misstas för etniskt finska invandare. Ingermanländska föreningar startades för att bevara den ingermanländska kulturen och 1956 bildades paraplyorganisationen Sveriges ingermanländska riksförbund (SIR)